En Oönskad Gäst: När Gästfrihet Möter Förbud
Mamma vill komma på besök under min svärmors frånvaro, men denna förbjuder alla främlingar att beträda hennes hem.
Jag, Linnea, 25 år, befinner mig i en situation som river mitt hjärta i stycken. Min man, Erik, och jag bor i hans mors, Birgitta Andersson, lägenhet i en liten stad nära Göteborg. Det här är ingen tillfällig lösningvi kommer att stanna här länge, åtminstone tills min föräldraledighet tar slut. För tre månader sedan födde jag vår dotter, Elin, och sedan dess kretsar vårt liv kring henne. Men istället för en ljuv familjeharmoni känner jag mig som en fånge i ett hem där min svärmor dikterar reglerna, och där min egen mor inte ens får besöka oss.
Birgittas lägenhet är rymligtre rum, ett stort kök, en balkong Fyra personer skulle kunna bo här utan problem. Erik äger en del av den, och ändå bor vi bara i ett rum för att inte störa någon. Jag ammar Elin, vi sover tillsammans, och alla verkar nöjda med det. Men att bo här har blivit en daglig kamp. Birgitta är ingen vän av städning, så allt faller på mig. Före födseln ägnade jag timmar åt att rengöra år av damm, och nu håller jag ordning kosta vad det kosta villmed ett spädbarn är det livsviktigt. Tvätt, strykning, matlagning Allt det gör jag. Birgitta sätter inte ens sin fot i köket. Tur att Elin är lugnhon sover eller jollrar i sin säng medan jag springer som en myra.
Min svärmor lyfter inte ett finger. Förr gjorde hon åtminstone disken, men nu gör hon ingenting. Hon lämnar sina smutsiga tallrikar på bordet och försvinner. Jag tiger för att undvika konflikter, men inuti kokar jag. Är det verkligen så svårt att skölja en tallrik efter soppan? En bagatell, men den tar knäcken på mig. Jag städar, lagar mat, och under tiden sitter hon och tittar på tv eller pratar i telefon. Jag gör allt för att bevara friden, men varje dag dränerar mig lite mer.
Nyligen meddelade Birgitta att hon skulle resa på hösten för att hälsa på sin familj i Dalarna. Hennes brorsdotter ska gifta sig, och hon vill passa på att träffa sina systrar och syskonbarn. Jag var överlycklig: äntligen skulle Erik, Elin och jag vara ensamma, som en riktig familj! Samma dag ringde min mor, Agneta, mig. Hon bor långt borta, nära Malmö, och har ännu inte sett sin barnbarn. Jag längtade efter henne, och hon ville komma på besök. Jag var i himlenäntligen skulle hon få hålla om Elin, och jag skulle känna mig lite mer hemma. En dubblad glädje, och jag längtade efter att få dela nyheten på kvällen.
Men min glädje försvann snabbt. När jag nämnde mammas besök förändrades Birgittas ansikte. “Jag tillåter inte att främlingar kommer in i mitt hem när jag är borta!” förklarade hon. Främlingar? Hon talade om min mor, Elins mormor! Jag var chockad. Hur kan man behandla min mor så? Visst, de är inte nära, men de träffades vid vårt bröllop. Då bodde vi i en hyreslägenhet, och mamma sov hos oss eftersom Birgitta hade släkt på besök. Det var tre år sedan, men är det en anledning att se henne som en obekant?
Birgitta spärrade upp sig. Hon anklagade mig för att konspirera med mamma, som om vi väntade på hennes avresa för att “ta över” hennes lägenhet. Hon hade redan köpt biljetter, men nu tvivlade hon på att mammas besök var en slump. “Din mor har inte hört av sig på två år, och plötsligt dyker hon upp? För bekvämt!” skrek hon. Jag försökte förklara att mamma bara ville träffa sin barnbarn, men Birgitta var obeveklig. Hon hotade att ställa in resan för att “bevaka” sitt hem. Som om det vore ett slott fullt av guld, och inte en enkel trea med nött tapet!
Jag berättade allt för mamma, oförmögen att hålla det inom mig. Hon var ledsen, men föreslog att skjuta upp besöket till sommaren för att undvika bråk. Och Birgitta ställde verkligen in sina biljetter. Nu går hon runt i lägenheten som en vakt, iakttar mina minsta rörelser, som om jag vore en potentiell tjuv. Jag känner mig förödmjukad. Min mor, som drömde om att hålla om Elin, måste avstå på grund av Birgittas nycker. Och jag, som bor här lagligt, inskriven i hyreskontraktet, har inte ens rätt att bjuda in min egen familj.
Mitt hjärta kramas. Jag gör allt för detta hem: städning, matlagning, stämning Och vad får jag tillbaka? Misstro och förbud. Erik undviker att blanda sig i, men jag märker att han är obekväm. Vem har rätt? Birgitta, som skyddar sin lägenhet som en fästning? Eller jag, som bara vill att min mor ska träffa sin barnbarn? Min mor är ingen främling, hon är en del av vår familj. Men Birgitta ser mig som ett hot, och mina önskningar som fällor. Jag är utmattad av att leva under hennes kontroll, utmattad av att känna mig som en gäst i det som borde vara mitt hem. Denna situation genomborrar mitt hjärta, och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den utan att bryta sönder allt.
